De japanska sportkupéerna blev otroligt populära sent 80-tal, av flera anledningar. Dels var de faktiskt mycket prisvärda och dels var de driftsäkra. Dessutom hade de, viktigast av allt, en attraktiv design. Prestandan var inte alltid bäst, men helheten var lyckad. En bil ska skapa känslor, bra känslor helst, och detta lyckades flertalet japanska bilar med sportig ambition. Toyota har länge tillverkat serier med lite sportigare bilar som för den skull inte kostat en förmögenhet, där en av dessa är succémodellen Celica. Toyota Celica har funnits i flera skepnader, men det är varianten som kom sent 1986 som är den mest populära genom tiderna. Denna var en riktig storsäljare och hittade till många kunder som var ute efter en sportig bil, utan att för den skull behöva göra avkall på en fungerande ekonomi.
Ovan nämnda variant av Celica kom med en motor på 2 liter, 16 ventiler och dubbla överliggande kamaxlar och 143 hästkrafter. Bilens lågvarvsegenskaper var inte starkaste kortet; man var tvungen att komma upp i varv innan motorn gav sitt bästa. Det kom också en fyrhjulsdriven variant med turbomotor på 185 hästar, som förstås gav bättre prestanda me
n var rejält mycket dyrare (och törstigare). Celica har alltid varit en 2-dörrars kupé och det här var inte en bil man köpte för utrymmenas skull. Baksätet var i princip obrukbart; detta var helt enkelt en bil för två.
Nästa generation av Celica kom med 1990-års modell. Nu gav 2-litersmotorn 156 hästkrafter och hela 204 hästar i GT4-utförande (turbo och fyrhjulsdrift). GT4 hade dock blivit så tung att prestandan jämfört med den ”vanliga” GT-modellen inte skilde nämnvärt. Det kom en något vassare version av GT4, Carlos Sainz edition, som gav 208 hästkrafter som förbättrade detta lite grann. Den nyare Celican var rundare och modernare i formerna än sin föregångare, både interiört och exteriört.
År 1994 var det åter dags för en ny modell av Celica och återigen var det dags för en uppgradering av motorn. GT:n gav nu 175 hästkrafter, medan GT4 nu närmade sig rallystatus med en motor på 242 hästkrafter och rejält med tryck i accelerationen (0 till 100 km/h gick på runt 6,5 sekunder). Vid det här laget var dock Celica en ganska dyr bil, konkurrensen var stor och den sålde faktiskt inget vidare. Nästa modellskifte gav en mycket mindre modell av Celica, med en 1.8-litersspis på runt 140 hästar, men denna blev heller ingen succé.
