En sann historia
Jag befinner mig på en söderhavsö i Atlanten, solen strålar och ger ifrån sig behagliga 27 grader. Dessutom är vattnet lagom att bad i, bara lite längre ut går turistbåtarna ut för att se valar, hammarhaj, svärdfisk och förstås de socialaste havsdjuren av dem alla, delfiner. Min finske grannes, svenska son är på plats i två veckor och visar vara i från norra Sverige. Vart går gränsen för vart norra Sverige börjar? Jag vet inte, men jag är ju uppvuxen i Örebro, då känns Sundsvall väldigt norrut, men den finske grannens, svenska son är från Boden. Det är sett från Örebro mer än dubbelt så långt upp. Där luktar det olja i garagen och batterierna laddas inför vintersäsongens skoter körande.
Man behöver inte vara finsk för att gilla att basta, men att älska att basta det gör i varje fall min finske granne och hans svenska son. Så på taket, i den tidigare men nu ombyggda tvättstugan står en väl använd vedeldad bastu. Innan sonen kom, så välkomnades jag av grannen: ”Kommande två veckor kommer det bastas varje kväll, du är välkommen”. Jag gillar ju att basta så jag tackar givetvis ja till inbjudan.
Så där sitter jag nu, en närking med en finsk granne från Rovaniemi och hans svenske son från Boden och bastar, på en söderhavsö i Atlanten med 27 grader i ute och 65 grader inne. Ett av samtalsämnena glider förstås inpå skoter.
Så vilka frågor vill man få svar på tänker jag!
Alltså när du åker skoter, gör du det för att åka någonstans eller är resan målet?
Svar: Man försöker ta sig fram i skogen och ta sig loss när man kör fast.
(Oj då, det vill man ju inte missa)
Visade sig att den finska grannes svenske son tappat känseln i fingrarna, pga att dom domnat bort så många gånger att fingrarna tappat känslan för kyla och värme. Borde nog köpas in ett par bra handskar och en rejäl skoteroverall om jag ska klara mig där.
Det nästan blir lite konstigt när man försöker förstå en värld som man inte ens har en aning om. En värld med renar, snö, fjäll, skoteroverall och så vidare. Men nu har jag ändå konstaterat att jag personligen är på rätt plats för mig, då 27 grader plus, ger betydligt mindre skador på fingrarna än 27 grader minus.
Sedan får man väl ändå säga det, att gå in i bastun på en söderhavsö är förstås sämre på ett sätt, jämfört med att göra det i en bastustuga utanför en sjö (som heter något med träsk), här finns ingen snö att kyla ner sig i.
Men man kan ju inte få allt här i världen.
