När den då nya Volvo 850 kom ut på marknaden någon gång i början av 1990-talet var den något helt nytt för Volvo. Från att enbart använt bakhjulsdrift på sina större bilar så var denna framhjulsdriven. Det var dock absolut inte det enda som var nytt; drivlinan var en helt ny skapelse, bestående av en femcylindrig motor som gav mycket bättre kraft och vridmoment än de fyrcylindriga skapelserna som satt i dåtidens 900-serie (vilka i sin tur var ett arv ända nerifrån Volvo 140). I sann Volvoanda var även 850:n kantig till formen; detta hade man inte velat släppa riktigt ännu. Utrymmena var mycket goda, både vad gäller innerutrymmen för passagerare och för bagage – särskilt i kombiversionen som snart skulle följa.
Den nya motorn var en riktig pärla och gav mycket bättre prestanda än vad man varit van vid från tidigare Volvo-modeller. Från början erbjöds den femcylindriga motorn som 1 version: med 170 hästkrafter. Här fanns gott om kraft, i synnerhet på högre varvtal. Senare kom en något nedbantad variant på 140 hästar. Till årsmodell 1994 kom 850 Turbo och nu började det bli riktigt roligt; 225 hästkrafter lockades nu fram ut motorn som klarade 0 – 100 km/h på runt 7.5 sekunder. För den som ville ha en lite softa
re effektutveckling kom också en lättrycksturbo som gav 193 hk.
Klart var dock att det fanns utrymme för något ännu vassare. Året efter lanseringen av 850 Turbo, det vill säga 1995, kom en helt pippigul 850 ut på marknaden – med tillägget T5-R. Skillnaden i effekt mot ”vanliga” 850 Turbo var inte enorm; motorn gav i detta utförande 240 hästar, men den här versionen gav så mycket mera i form av frikostigt med utrustning, sportstolar med svart läderklädsel och mycket annat. Prislappen var förstås mycket häftigare, men då hade man å andra sidan chansen att skaffa sig en Volvo som tillverkades i begränsad upplaga.
Allting går dock att förbättra och redan året därpå, lagom till 1996-års modell, kom en 850 som kort och gott hade tillägget ”R”. Effekten var nu uppe i 250 hästkrafter och bilen var ytterligare förädlad med annan klädsel i stolarna (läder och alcantara – ett moccaliknande material). Framförallt kallades den här versionen för ”T-Röd” (där den förra kallades för ”T-Gul”) helt enkelt eftersom den kom i en röd kulör. Denna fanns också i en begränsad upplaga och nästa R-modell som kom från Volvo var S70 R – då saffransfärgad.
